Varje kväll är ett helvete. jag försöker verkligen sysselsätta mig med saker.. 
men allt oavsätt vad jag än gör, leder mig tillbaka till dig. har aldrig trott att det faktiskt skulle gå att en person skulle sätta sina spår så djupt på mig, visst att man haft minnen men vem försöker jag lura med att högt försöka intala mig själv att killen är inget jag saknar utan bara minnena? det stämmer nog inte, för att skriva detta ger mig en klump i hals och mage, det ger mig så mycket oro att ens se namnet att ens tänka på ett minne med honom river upp såren. smärtan är outhärdlig och vissa förstår inte hur ont det faktiskt gör. Oftast när jag blir utsatt så gråter jag sönder kan tilloch med skrika för att jag inte känner för att ta ett förbannat steg till i livet, jag orkar inte helt enkelt den känslan skrämmer mig så extremt eftersom jag hamnat i den ett par gånger vissa mindre jobbiga vissa mer. jag vill helt enkelt ramla ihop,i hopp om att försvinna medans smärtan tar på mig. tanken av honom skrämmer mig. jag blir ledsen, nedstämd och frågvis utan svar. who know's.. ? vem vet egentligen varför det blev som det blev. visst jag mår faktiskt bra jag skrattar jag är hyfsat välmående, jag är stark men bryter lätt ihop när en person bara drar från ens liv och helt plötsligt blir en främling med minnen för en, det är sjukt och läskigt. kärlek är så fruktansvärt brutalt, det är fint och underbart men även det vidrigaste som finns. hur kan killar vara så himla sviniga och dem tjejer som är det? vart tog moralen vägen? det är det, denna person lämnade mig med en hög frågetecken. det värsta är väl att jag plågar mig själv så extremt jag gillar tanken av att tänka på honom eller minnen men samtidigt så får jag en extremt klump och blir genast så himla orolig och ledsen. varför ska det alltid bli så här? jag måste sluta bry mig helt enkelt, eller de är fan svårare än så.. 
jag är så sjukt oförstådd, jag vaknar drar på ett pokerface kommer hem sysselsätter mig som fan annars kan jag likagärna gå upp till sängen och bada i mina egna sorger. ush vad deppigt det låter men helt ärligt jag mår bra men samtidigt inte för jag trodde inte att denna person skulle ta en sådan stor plats i mitt liv och nu är det tomt och jag kan själv inte fylla ut den. jag förtränger honom det är lättast så, antar jag. Godnatt nu ska jag tvinga mig själv att sluta tänka på honom as usual. Don't fall in love.. just sayin. #dittlivbliretthelvetetillslut