Hej glömde bort bloggen idag. lol. fick en spark i röven av josefin via sms.

dagens tabbe: inser att jag har ont om tid när jag var i täby så jag skyndade mig snabbt till tåget därav langande jag vinters första halka. jag ramla rakt på rumpan * första reaktionen var "shit var de någon som såg"?! tyvärr så var det en hel del så jag ställde mig snabbt upp och drog bort all snö på bena med vanten men missade snön på rumpan så då kom en tjej fram som sa att hon inte kunde hålla sig för att det såg så roligt ut. kul, klantig har jag blivit. 
 

dagens dilemma : 
har spam- kollat på victorias secret fashion show, så har insett att jag borde byta kost igen och börja träna. 
vill bli sådärr extremt FIT som alla tjejer vill bli. men det känns omöjligt men varför inte försöka liksom.

skaffade TUMBLR idag också väntar spänt på att Johanna ska göra den fin, så jag kan använda kontot. 
förövrigt när jag kom hem klippte jag ihop lite inspo.

Ush vad deppigt det blev här och det är inte meningen, har sånna humörsvängningar idag är det mycket bättre men nog om det! som alla vet så var det ju trafik kaos så jag och josefin svängde förbi täby, åt lite mcdonalds och köpte en latte (äter upp mina pengar). sen drog vi hem till henne och jag färgade hennes hår och det blev tydligen bra, härligt putt! Nu är det strax middag sen blir det bad och spa kväll i mitt egna bad, mys!

Varje kväll är ett helvete. jag försöker verkligen sysselsätta mig med saker.. 
men allt oavsätt vad jag än gör, leder mig tillbaka till dig. har aldrig trott att det faktiskt skulle gå att en person skulle sätta sina spår så djupt på mig, visst att man haft minnen men vem försöker jag lura med att högt försöka intala mig själv att killen är inget jag saknar utan bara minnena? det stämmer nog inte, för att skriva detta ger mig en klump i hals och mage, det ger mig så mycket oro att ens se namnet att ens tänka på ett minne med honom river upp såren. smärtan är outhärdlig och vissa förstår inte hur ont det faktiskt gör. Oftast när jag blir utsatt så gråter jag sönder kan tilloch med skrika för att jag inte känner för att ta ett förbannat steg till i livet, jag orkar inte helt enkelt den känslan skrämmer mig så extremt eftersom jag hamnat i den ett par gånger vissa mindre jobbiga vissa mer. jag vill helt enkelt ramla ihop,i hopp om att försvinna medans smärtan tar på mig. tanken av honom skrämmer mig. jag blir ledsen, nedstämd och frågvis utan svar. who know's.. ? vem vet egentligen varför det blev som det blev. visst jag mår faktiskt bra jag skrattar jag är hyfsat välmående, jag är stark men bryter lätt ihop när en person bara drar från ens liv och helt plötsligt blir en främling med minnen för en, det är sjukt och läskigt. kärlek är så fruktansvärt brutalt, det är fint och underbart men även det vidrigaste som finns. hur kan killar vara så himla sviniga och dem tjejer som är det? vart tog moralen vägen? det är det, denna person lämnade mig med en hög frågetecken. det värsta är väl att jag plågar mig själv så extremt jag gillar tanken av att tänka på honom eller minnen men samtidigt så får jag en extremt klump och blir genast så himla orolig och ledsen. varför ska det alltid bli så här? jag måste sluta bry mig helt enkelt, eller de är fan svårare än så.. 
jag är så sjukt oförstådd, jag vaknar drar på ett pokerface kommer hem sysselsätter mig som fan annars kan jag likagärna gå upp till sängen och bada i mina egna sorger. ush vad deppigt det låter men helt ärligt jag mår bra men samtidigt inte för jag trodde inte att denna person skulle ta en sådan stor plats i mitt liv och nu är det tomt och jag kan själv inte fylla ut den. jag förtränger honom det är lättast så, antar jag. Godnatt nu ska jag tvinga mig själv att sluta tänka på honom as usual. Don't fall in love.. just sayin. #dittlivbliretthelvetetillslut

 

Inatt kl 4 sänds årets victoria secrets fashion show!! ååå som man har längtat! årets höjdpunkt!

dessa kvinnor måste vara världens snyggaste helt klart eller ?